josefinestenberg

Jag har aldrig fått ihop modell och verklighet
Jag tankar nya tankar, men långsamt som du vet
Så jag lovar ingenting, jag säger hellre förlåt
Vi ska va dom vi vill vara hellre nu än efteråt

Jag har inte sagt till nån, att du blev kvar här igår
fast det är svårt att hålla tyst när alla frågar hur det går

Jag vet vem jag är när jag är hos dig

Vi talar sällan högt om våran framtid
vi talar aldrig högt om det vi har
dina drömmar blir allt svårare att se nu
och mina finns snart inte längre kvar

Lät du henne komma närmre

Du ville prata häromdagen
och helt plötsligt blev det tyst
jag undrar vad som hände
vi som skrattade nyss

Nu tror du säkert att jag hoppas
på nåt som aldrig ska bli av
men jag har aldrig lyssnat när du lovat
aldrig ställt några krav

Jag kan inte skilja på

Såna som vi med lyckan mitt i sorgen
vi ställer frågor och jag är trött på mina svar
men du finns i mina drömmar när jag sover
jag vill förändra nån av oss
men jag vet inte hur man gör

Jag andas in och det känns som första gången
du håller om mig och jag vågar hålla kvar
vi kanske ljög fast vi sa att det var sant
vi var aldrig kära i varann
men det känns precis likadant

Hur ska det gå?

Jag grät och vi kysstes
fast jag borde ha bett dig att gå
och jag ska aldrig mer säga sanningen
till nån som saknar förmåga att förstå

Det är ljust snart, jag vet
men än så känns det kallt
och gissa vad du glömde
den hänger runt min hals
jag önskar att jag var en sån
som inte tänker alls

Vem lämnade vem
jag är inte över dig än

Vem lämnade vem

Jag ville leva farligt
så jag slängde mina skor
men när man väntat alltför länge
blir inget som man tror

Jag ska sakna dig imorgon